Idag är det 6år sen som tsunamin tog många liv.

Idag är det 6år sen som pappa plötsligt inte hörde av sig.
Han hade ju gjort de varje dag ända sen han kom ner till Thailand, förutom just den här dagen...

 
Just den här dagen för 6år sen satt jag och kollade på nyheterna och förstog inte riktigt vad som hade hänt.
Jag förstog inte att vatten kunde ta så många liv.
Till en början brydde jag mig knappt, men senare på kvällen kom mamma fram till mig och min storebror och sa att pappa inte hade hört av sig.
Och samtidigt på TV höjdes dötts siffrorna hela tiden.
Då fick jag plötsligt tankar på om någon av de där döda kunde vara min pappa.

Jag kunde inte sova den kvällen. Jag låg bara och tänkte på varför pappa inte hade ringt.
och om han nu var död.


Hela den 27 december, alltså dagen efter satt jag i soffan och kollade på nyheterna och följde var ända grej som handlade om tsunamin. 
Jag hade väl ett litet hopp om att han också skulle va med på TV som någon som hade överlevt. 
Men inte de heller.

Jag frågade mamma flera gånger den dagen om pappa hade ringt eller hört av sig på något sätt.
Men nej, det hade han inte...

Den kvällen kunde jag inte sluta gråta. Då trodde jag verkligen att jag inte hade någon pappa längre. 
Att han inte fanns längre. Att han var död.
Jag har nog aldrig varit så orolig och rädd förut som jag var då.


 
Den 28 december 2004 på efter middagen ringde min pappa.
Han sa att han mådde bra, att hans mobil hade slutat fungera när allt vatten kom.
Och om det skulle komma en eftervåg hade de fått flytta upp till ett hotell i bergen i säkerhetsskull.


Jag är bara så obeskrivligt glad att min pappa lever idag. Trots att han låg på stranden när tsunamin kom. Så lever han ändå idag.

 

Jag älskar dig pappa♥



Puss M♥